folkparksteatern

 

Folkparksteatern

Under 2014 har teatern på Folkets Parkområdet flyttats tvärs över Malmslättsvägen till Friluftsmuseet Gamla Linköping med ny placering vid gamla Sjöbergska friluftsteatern. Teaterflytten innebär att friluftsmuseet i framtiden kan erbjuda en scen under tak för musik, teater och andra arrangemang. 

 

Bakgrund och historik

Det har pågått en diskussion om exploatering av Folkets Parkområdet i Linköping de senaste tio åren. Då HSB nu bygger bostäder på området kan teatern inte längre stå kvar på sin gamla plats. Vi har från Friluftsmuseet Gamla Linköpings sida länge varit intresserade av att kunna erbjuda en teaterscen under tak. Vi vill också bevara de delar av Folkets Park som är kulturhistoriskt värdefulla och intressanta ur ett folkrörelseperspektiv för att på sikt kunna återskapa en hel folkparksmiljö och på så sätt illustrera en viktig del av svensk underhållningshistoria.

 Folkets Parkrörelsen växte fram som en folkrörelse inom arbetarrörelsen i slutet av 1800-talet. Kraven på en mer kvalitativ underhållning ökade vid denna tid och forna tiders bondkomiker och marknadsgycklare var inte längre populära. De etablerade artisterna ansåg det dock ofta under deras värdighet att uppträda i en folkpark och kringresande teatersällskap blev ofta räddningen. Ofta framfördes opera, operett och varieté. År 1930 fanns 123 folkparker i Sverige.

 

20150401 093659

 

Linköpings Folkets Parkförening startade redan 1906, men det dröjde till 1919 innan man fick möjlighet att skaffa en bit mark i Rydsskogen för att bygga en folkpark. Arkitekten Axel Brunskog fick uppdraget att rita en teater, restaurang,dansbana och ytterligare ett par byggnader. Teaterbyggnaden stod färdig  1921. Vid den ståtliga invigningen uppfördes bland annat folklustspelet "Värmlänningarna". 

1927 byggdes tak över teatersalongen och på 1940-talet byggdes teatern om och ut för att rymma 1000 sittplatser och 1000 ståplatser. 1979 byggdes den då öppna teaterladan in helt.  

 Själva flyttningen av teaterbyggnaden skedde i maj 2015. Teatern har sedan återuppbyggs enligt ett gestaltningsprogram framtaget av arkitekt Börje Mathiasson och har därmed återfått en stor del av sin ursprungliga form från 1920-talet. 1970-talsbygget revs i samband med flyttningen av teatern och kom inte med till friluftsmuseet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

valla mangardsbyggnaden

Mangårdsbyggnaden vid Valla gård ca 1900.
Foto: Östergötlands museum

 

Valla gård

Valla gård tillhör den lantliga delen av Friluftsmuseet Gamla Linköping. Hit har man sedan 1950-talet flyttat byggnader från den östgötska landsbygden för att visa östgötskt allmogeliv. Några av husen ligger dock på ursprunglig plats och har tillhört Valla gård.

En av Linköpings storgårdar

Valla gård var under 1800-talet en av Linköpingsstraktens större gårdar. Här levde släkten Westman i tre generationer, från 1820-talet till 1933,
då Henric Westman donerade egendomen till Linköpings stad.
Den framgångsrike affärsmannen Johan Gustav Westman köpte gården tillsammans med sin kompanjon Johan Bäckström på auktion på 1820-talet. Driften av gården moderniserades på 1860-70-talet, då sonen Leonard Westman tog över. Under hans ledning utvecklades gården till ett mönsterjordbruk. Många av de kvarvarande byggnaderna tillhör denna tid, t ex Westmanska stallet, Vallastallet, logen, smedjan
och spannmålsmagasinet.

Leonard Westman lät uppföra en ståtlig mangårdsbyggnad åt sig
och sin familj. Den byggdes i nyantik stil efter ritningar av Jonas Jonsson, som vid tiden var Linköpings mest anlitade byggmästare. Byggnaden stod klar 1859 Till herrgården hörde en allé, en park med stor fruktträdgård, ett lusthus och flera fiskdammar.
Mangårdsbyggnaden tillhör idag Valla folkhögskola.

arbetsstyrkan 1923

 Arbetsstyrkan på Valla gård 1923.
Foto: Östergötlands museum

 

Så sköttes gården

Tydligt avskild från mangården ligger fägården, den del där djuren höll till. Arbetet på gården krävde en stor arbetsstyrka.
Här fanns förmän, drängar, oxskötare, hästkörkarl, hästförkörare, jordbruksarbetare, daglönare, trädgårdsmästare, husmamsell, husjungfru och småpigor.

Många av de byggnader som finns kvar idag uppfördes på 1860–70-talet. Oxar och hästar var viktiga för gårdens drift. Westmanska stallet byggdes på 1860-talet och bestod ursprungligen av två delar, ett vagnshäststall samt ett vagnslider, d v s ett förråd för gårdens vagnar. Här fanns också dagsverket, som i äldre tid var kontor och förråd för rättaren, arbetsledaren på en större gård. Dit kom dagsverksstatarna på morgonen och rättaren fördelade dagens sysslor. De båda byggnaderna byggdes samman 1892 genom att stalldelen förlängdes. Då fick stallet också sitt torn. Vallastallet som byggdes 1875 fungerade som kostall. Westmanska stallet innehåller idag smådjur och i Vallastallet bor Valla Ponnyklubbs ridhästar. 

valla gardssmedja och spannmalsmagasin

Spannmålsmagasinet och den lilla gårdssmedjan finns kvar än idag.
Foto: Östergötlands museum

I spannmålsmagasinet förvarades gårdens avkastning. Spannmålsskörden var basen i gårdens produktion. På en stor gård som Valla var magasinet ofta byggt i flera våningar och försett med flera gluggar för att ge bra luftväxling. För att skydda skörden mot skadedjur och tjuvar var det viktigt att byggnaderna var välbyggda. Magasinen ägnades därför större omsorg än övriga hus på gården, med undantag av bostaden. Spannmålsmagasinet inrymmer idag Tekniska verkens museum.

Nästan varje gård hade en egen smedja där enklare smidesarbeten utfördes. Smedjan var placerade långt från övrig bebyggelse för brandfarans skull. Under 1900-talets första hälft blev många smedjor överflödiga då bysmidet konkurrerades ut av fabrikssmidet och det blev allt färre hästar att sko. Valla gårdssmedja är fortfarande i bruk och används idag som museismedja.