ryttartorp spis

Ryttartorpet - restaurering och byggnadsvård


Här kan du läsa mer om hur arbetet med att återställa Ryttartorpet kommer att gå till och om de byggnadsvårdsfrågor man har att ta hänsyn till.

 

Torvtak

Torpet, boden och fähuset kommer att få ett nytt torvtak efter flytten. Att använda torv som takmaterial ger god isolering och har en lång historisk tradition. Takkonstruktionen måste vara kraftig för att tåla tyngden från torven, och lutningen flack för att undvika att torven glider av. Torven läggs på ett undertak av träpanel som bekläs med björknäver i flera skikt. Nävern bildar ett tätskikt och bör läggas med stor omsorg. Torven bildar två lager med rotsidorna mot varandra. En mullbräda längs takfoten håller torven kvar.

Brädtak

Logen kommer att få ett brädtak. Brädtaket har varit vanligt i skogrika trakter. Framväxten av sågverk underlättade tillverkningen av brädor. Dessa spikas i två lag på lock i takfallets riktning. Båda brädlagren förses med vattenrännor för att underlätta vattenavrinningen. Kärnved av furu av hög kvalitet och tjärstrykning med jämna intervaller förlänger takets livslängd.

Spisen

När man flyttar ett hus går det inte att behålla murstocken, utan den måste rivas. Vi kommer därför att mura upp en ny spis med bakugn. Den öppna spisen hade en central funktion i den äldre allmogebebyggelsen. Från härden fick man värme och ljus, och det var här man samlades under den mörka årstiden. Innan järnspisen introducerades under senare delen av 1800-talet tillagades maten över öppen eld med kokkärlet upphängt i en krok eller placerat på en trefot över elden. Brödet bakades i bakugnen som värmdes upp genom långvarig eldning inuti ugnen. När murstocken var uppvärmd rakade man ut glöden och sopade ugnen ren, varefter brödet sattes in för gräddning.

Lerklining

Inne i torpets stora rum, stugan, kommer väggarna att lerklinas. Att lerklina väggar tätar mot drag och isolerar mot kyla. Lerkliningen håller också löss, möss och skadeinsekter borta genom att det fyller ut håligheter i timmerstommen. För att fästa lerkliningen i underlaget som utgörs av själva timmerväggen behandlades timret traditionellt med yxhugg eller tätt inslagna träpliggar. Leran blandas med sand, limvatten och någon armering i form av t ex halm eller linagnar. Lerbruket ger en slät yta som är elastiskt och står emot stomrörelser bättre än kalkbruk. Bästa tid för att lerklina är höst och vår då inte leran torkar för snabbt. Vid för låg temperatur kan det istället uppstå fukt- och mögelproblem.

Stänkmålning

Stänkmålning går tillbaka på olika former av stenimitation som var vanlig på slott och herrgårdar under 1600- och 1700-talen. Med ökat ekonomiskt välstånd i slutet av 1700-talet kunde även allmogen kosta på sig att dekorera sina tidigare omålade väggar med färg. Stänkmåleri var jämte marmorering den teknik man valde i första hand, troligen på grund av dess enkelhet men också för att mönstret tål mycket smuts och förslitning. Limfärg är den färgtyp som vanligen användes och för att åstadkomma prickarna användes en björkriskvast. Många småkvistar ger små prickar och grövre kvistar ger större prickar.

Dendrokronologi

Torpet tros vara från senare delen av 1600-talet och övriga byggnader något yngre. Genom en dendrokronologisk undersökning kan vi få en närmare tidsmässig bestämning. Dendrokronologi är en metod att datera trä med hjälp av deras årsringar. Eftersom återanvänt virke är vanligt förekommande i äldre tiders husbyggande är det viktigt att fundera över var proverna ska tas och att det tas flera prover.

 

 

 

 


Share

Skriv ut